Begreppen elevdemokrati och elevinflytande har under de senaste åren satts på piedestal. Det anses vara så självklart att man knappt ens får ifrågasätta begreppet. Detta är förödande både för skolan och för samhället. Bort med piedestalen!
Häromdagen träffade jag en nybliven gymnasieelev som berättade att klassen på första lektionen fått frågan: ”Hur tycker ni att vi ska lägga upp undervisningen den här terminen?” och ”Hur vill ni arbeta?”. Läraren hade inte ens ett förslag som eleverna kunde diskutera utifrån. Klassen var givetvis helt oförstående.
När eleven varken vet vad en integral, en derivata eller ett komplext tal är – hur ska han då kunna ha någon som helst åsikt om bästa sättet att lära sig dessa nya fenomen?
Läraren ska vara den sherpa som visar eleven möjliga vägar att nå toppen och varnar för fallgropar. Läraren är den som vet vad man måste fylla elevens verktygslåda med innan han eller hon går vidare till nästa steg. Och läraren ska vara den självklara ledaren i klassrummet som säger stopp när eleven försöker ta genvägar. Det går inte att lösa ekvationer genom att gissa sig till svaret. Har du inte lärt dig konjugatregeln så gör det först! Lös sedan ekvationen.
Skolans nuvarande elevinflytande ger förmodligen tre oönskade effekter:
- Eleven går inte rakaste vägen till målet, utan slösar bort sin skoltid på saker som inte ger någon kunskap.
- Eleven hoppar över grundläggande kunskap som försvårar fortsatt inlärning.
- Eleven får en skev bild av begreppet demokrati. Man tror att alla ska vara med och bestämma i alla sammanhang, och att samhället fungerar på det viset. Kirurgen vid operationsbordet, flygledaren i kontrolltornet eller redaktionschefen på Sydsvenskan är tydliga exempel på motsatsen. Ett samhälle kan inte fungera utan ett tydligt ledarskap som baseras på kunnande och respekt. Vem som leder undervisningen på våra skolor borde vara lika självklart. Och att eleverna lär sig respektera ledarskap är minst lika viktigt som att eleverna lär sig ta vara på sina demokratiska rättigheter.
Det är i skolan som vi lägger grunden för ett demokratiskt samhälle. Men det ligger lika stora faror i ett ”överdemokratiskt” samhälle som i ett samhälle med bristande demokrati. Ett samhälle där alla känner sig ”kränkta” så fort någon annan bestämmer något fungerar inte!
Vid faktasökning på Internet får eleverna lära sig att vara källkritiska. Det är lika viktigt att skolan - inom demokratiuppdraget – lär eleverna att vara kritiska mot skendemokratiska spektakel. Tyvärr är det i stor utsträckning lärarna som mer eller mindre omedvetet arrangerar dessa spektakel – på direkt uppmaning från skolans styrdokument.
Det är dags att plocka ner begreppet elevdemokrati från pidestalen. Vi måste städa i skollag och läroplaner så att lärarna slipper att genomföra skendemokratiska och fördummande övningar. Och vi måste hitta vägar för att skolan ska kunna ge eleverna en sund demokratisk fostran – där respekt för ett gott ledarskap inte stämplas som odemokratiskt. Kanske borde ämnet demokrati få en egen kursplan?
Jag håller fullständigt med debattören. Jag jobbar som textillärare i Malmö och hade igår en diskussion med mina elever som handlade om demokrati på precis det negativa sätt som beskrivs i inlägget. Eleverna hävdade att eftersom vi lever i en demokrati borde de själva få välja var på tyget som de ska få klippa ut sina mönsterdelar och att jag inte kunde bestämma om hela klassen röstade för att de skulle få göra hur stora kuddar som helst. Detta är bara ett exempel på hur snett det har gått med skoldemokratin. Skönt att någon tar upp debatten!
Jag håller med om att skendemokrati är ett stort problem. Kanske är skendemokratin en orsak till att så många unga idag efterfrågar ”den gode diktatorn” som alla upprördes över för en tid sedan. Samtidigt vill jag inte se den gamla aktoritära skolan, där man bara ska ta emot kunskap utan bearbetning. Jag efterfrågar arbetsmetoder där vi tränar upp elevernas kreativitet istället för att tysta den. Dagens skola har inte förändrats nämnvärt sedan folkskolan infördes. Vi har på många ställen fortfarande katederundervisning med en lärare på 30 elever. Är det rimligt? Kanske är vi inte så nytänkande i skolan som vi hoppas?
Självklart ska alla vara med om att utveckla arbetsformerna i skolan, precis som man gör på varje välfungerande arbetsplats. Men det ska också vara klart och tydligt vem som leder arbetet, och vem som bestämmer hur undervisningen ska genomföras.
Jag håller med dig vad gäller tydlig ledning av skolan. Hur ska vi annars få likvärdig utbildning oavsett var vi bor? Jag menar också att skendemorati är förödande då sådant bidrar till en minskad tilltro till demokrati. Nu när jag får möjlighet att samtala med en politiker vill jag tipsa om en intressant man vid namn Sir Ken Robinson. Han har mycket bra saker att säga när det kommer till vårt skolsystem världen över. Ta dig tid att se detta.. (Kanske har du redan sett det) http://www.youtube.com/watch?v=zDZFcDGpL4U
Detta tycker jag att alla som arbetar med skolfrågor ska se!
Jag har lyssnat på flera av Sir Ken Robinsons föredrag. De är mycket tankeväckande och ifrågasätter mycket gammalt tänkande. Jag håller med om mycket, men inte om allt. T ex tycker jag att Robinson har en synnerligen osympatisk syn på elever med ADHD.
Problemet förekommer att vara avsaknad av lederskap och inte förekomsten av demokrati. Klart att man som lärare ska kunna leda sina elever och det innebär att man ska kunna förklara och argumentera för det man vill att de ska göra.
Om skolans uppgift är att ge en viss kunskapsmängd till elever, vare sig de vill eller inte, så har Lars rätt. I alla andra fall är bilden oerhört problematisk. De tre problem som demokratiseringen av skolan antas leda till enligt Lars är i själva verket inte alls problem utan viktiga delar av den kompetens vi vill ge ungdomar inför vuxenlivet.
Lärande är viktigare än kunskapsmål
Det finns oerhört lite ”grundläggande” kunskap. Den synen försvann ungefär samtidigt som vi slutade föreställa oss att det fanns näringskedjor i skogen. Iden om hierarkiskt uppbyggda system är i de allra flesta fall död.
Demokrati är just iden om att vare sig kirurgen, flygledaren eller redaktionschefen har något annat mandat än det jag ger dem. Skolsynen skulle ge kirurgen rätt att operera patienter som inte vill, flygledaren rätt att avgöra vart jag vill resa och redaktionschefen rätt att examinera mig efter att jag läst en ledare. Så är det tack och lov inte.
Föreställningen om att ”överdemokratiserade samhällen” är lika skadliga som samhällen med bristande demokrati är faktiskt svår att ta på allvar och ännu svårare att hitta belägg för någonstans i världen. Vad är den överdemokratiserade motsvarigheten till Libyen, Kina eller Nordkorea undrar vän av ordning?
Med glimten i ögat måste jag dessutom påpeka, eftersom kunskap och auktoritet måste bevaras för att samhället inte skall falla samman, att det stavas piedestal efter franskans ord för fot
.
Allt gott till er alla!
Troed
Jag har rättat stavningen (även om jag är språkliberal). Om jag efter min felstavning skulle bli bespottad på stan så fäller jag bara upp mitt par-au-pluit.
Det problematiska här var väl inte demokrati och elevinflytande i sig, utan lärarens sätt att lägga fram det – en väldigt stor och bred fråga utan alternativ, som är svår att förhålla sig till?
Eller? På vilket sätt är ditt inlägg en kritik mot elevinflytande som företeelse?
Du har förstått poängen. Jag är varken kritisk mot elevinflytande eller demokrati som företeelser, även om jag medvetet satt en lite provocerande rubrik på blogginlägget. Jag är däremot kritisk till hur elevinflytandet ibland omsätts i praktiken och hur det leder till något som knappast kan kallas demokrati. Det blir inte demokrati bara för att man får lov att rösta.
Jag vill påminna Lars om LPF-94, den läroplan hans parti var med och arbetade fram. I den står det att ”all undervisning ska utgå ifrån varje enskild elevs egna erfarenheter och förutsättningar”.
Hur ska det kunna genomföras om läraren har tolkningsföreträde om målen med undervisningen? Enligt det regelverk (fp) har varit med om att skapa ska undervisningen individanpassas. För att det ska bli möjligt måste eleverna/vårdnadshavare ha inflytande över undervisningen, om än inte bestämma över den.
f.ö. dyker inte integraler och derivator upp förrän i c/3 kursen, alltså inte i ettan.
Menar du att eleverna skulle ha tolkningsföreträde när det gäller målen med undervisningen? Skulle en försteklassare ha tolkningsföreträde innan han/hon ens kan läsa kursplanemålen?
Integraler och derivator är ”okända djur” oavsett i vilken årskurs de dyker upp. Och hur man nedlägger ett sådant djur – när eleven inte vet om det är ett mygg eller en mammut – överlåter eleven nog gärna åt läraren.
Det där var ingen ärlig argumentation, Lars. Bättre kan du nog. Låt mig reda ut det för dig i punktform:
1. Jag skrev elev/vårdnadshavare. Om jag har mitt barn i första klass i grundskolan vill jag gärna ha inflytande över barnets skolgång. Om jag är en elev i gymnasiets tredje år, vill jag också vara med i planeringen för av vilka kurser jag ska ta, hur jag ska nå olika betyg, för att därmed kanske komma in på den utbildning jag vill, eller få en yrkesexamen så jag får ett jobb.
2. Du läser också in att jag anser att eleven ska ha tolkningsföreträde, men styrdokumenten säger att eleverna ska planera undervisningen tillsammans med sin lärare. Om läraren har HELA tolkningsföreträdet, så kan läraren inte leva upp till målet att all undervisning ska utgå ifrån varje elevs erfarenhet och förutsättningar.
3. I vilket fall undviker du den springande pudelns kärna: Att både de tidigare styrdokumenten (LPO-94, LPF-94), samt den nya skollagen och den nya läraplanen för grundskolan, samt den reviderade för gymnasieskolan, har kommit till som pedagogiskt ingenjörsbygge under den förra och den nuvarande borgerliga regeringarnas direktiv. Ni i (fp) har var snabba att prata om (s)-märkt flumskola under åren i oppostion, trots att den skolan ni raljerade emot skapades av ER. Ni sålde t.ex. ut historia som kärnämne och gjorde religion till ett sådant för att slänga ett köttben åt (kd).
För mig känns det som att du står utanför och tittar in. Jag tycker du ska kolla fillmen med Troed som finns på youtube där han talar om katederundervisning.
F.ö. tycker jag att LPF-94 i stora stycken är ett bra dokument
Då ska jag också ge ett filmtips.
I dokumentärfilmen Vikarien hoppar den erfarne lundaläraren in i några problemklasser på Hallonbergsskolan, eftersom en yngre kollega ber om hjälp.
Filmen väcker många tankar, inte minst kring elevinflytande, som i filmen förekommer i flera varierande former. Se den!
Du säger ju själv – ”överlåter eleven nog gärna åt läraren”. Om du menar det är vi överens därför att då har eleven fattat ett eget aktivt beslut om att överlåta, på samma sätt som jag överlåter åt min läkare. Om du däremot egentligen menar att eleven inte har någon beslutsrätt, d v s om din sista mening ovan borde lyda ”- bör inte eleven ha något att säga till om” så är vi djupt oense.
Den första tolkningen skulle jag känna igen ifrån en lång liberal tradition. Den andra känner jag igen från Jan Björklunds retorik och Zarembas skolartiklar. Min preferens i det fallet är solklar
Frågan är snarare när man överlåter åt professionen att fatta beslut till ens egen fromma. Att man gör det när man av fri vilja lägger sig på operationsbordet är solklart. Inom utbildningen är det mer otydligt. Är det när man söker in till gymnasiet som man överlämnar sig i expertisens våld, eller ska det ske lektion för lektion, minut för minut?
För övrigt är vare sig integraler eller derivata okända djur. Tvärtom är de svaret på mycket vanliga frågor i huvudet på till och med en sjuåring. Ge mig en timme i en förstaklass så skall jag få dem att fråga efter integralkalkylering och dessutom ge dem en första insikt i hur det går till. Dock utan att använda vare sig begreppet integral eller begreppet kalkyl. En enkel övning med samlarbilder eller ackumulerade poängsummor i LEGO Starwars skulle räcka långt.
Jag påstår inte att integraler och derivator är svåra. Jag påstår bara att det är svårt att planera för sin egen utbildning när allting är obekant. Det är då man behöver en sherpa som gått stigarna förut. Tyvärr utsätts elever för uppdraget att planera sin egen utbildning – helt utan ledning. Det är som om du själv skulle planera din egen blindtarmsoperation. Med titthålskirurgi skulle du säkert kunna genomföra den själv – men inte utan en väl beprövad checklista skriven av någon med utbildning och erfarenhet inom området.
Läste ditt inlägg. Lite synpunkter:
http://ulftornberg.blogg.se/2011/october/anmarkningsvart.html
Jag skrev mitt blogginlägg dels i avsikt att provocera lite, dels eftersom jag på nära håll fått se riktigt dåliga exempel på elevinflytande. Jag vill helt enkelt få igång en diskussion kring hur vi genomför skolans demokratiuppdrag på ett respektfullt sätt – både med respekt för den enskilde elevens förutsättningar, och med respekt för lärarens kunskap och erfarenhet.
Självklart ska alla vara med om att utveckla arbetsformerna i skolan, precis som man gör på varje välfungerande arbetsplats. Men det ska också vara klart och tydligt vem som leder arbetet, och vem som bestämmer hur undervisningen ska genomföras.
Det finns inte heller några kursplaner som ger lärarna vägledning kring hur man ska genomföra en demokratisk fostran. Denna osäkerhet från lärarhåll gör att elevinflytandet ibland får oönskade och kontraproduktiva former.
”Jag tror att vi bäst lär oss om Franska revolutionen på Lomma beach. Hur många röstar för?”
Detta med anekdotisk bevisföring börjar bli lite av en folkpartistisk specialgren. Kanske bra om man vill göra politik av sina fantasier. Du bygger upp ditt resonemang kring andrahandsinformation från en anonym elev gällande en lika anonym lärare. Läraren, om denne existerar, bedriver en undervisning som, om eleven har tolkat situationen rätt, står i strid med gällande förordningar. Detta gör du politik av. Just här är du alltså beredd att göra politik av en enskild elevs påstående, läraren ohörd. I sanning märkligt i ljuset av de teser du för fram.
Hade det inte, om man är ordförande i Barn- och utbildningsnämnden, varit enklare att söka upp läraren och helt enkelt fråga, stämmer det eleven vittnar om och, hur tänkte du där?
Det finns ca 3 500 lärare i Lunds kommun. Jag är varken chef eller arbetsledare för dem. Att uppsöka enskilda lärare och ha synpunkter på deras undervisning vore för mig helt främmande.Vi styr genom resurser, policies och uppföljning. När jag anser att det finns brister i styrdokumenten eller styrdokumentens tillämpning försöker jag att angripa systemfelet – inte någon enskild lärare.
[...] att han ville begränsa elevinflytandet i skolorna. Jag var ju bara tvugnen att kolla upp hans blogg som nämnes i artikeln, och efter att ha läst ett inlägg där finns det nu massa saker jag skulle [...]
Lars Hansson,
Det vore nog klokt och passande för din roll som ledande skolpolitiker i Lund stad att du hade ordentliga fakta om skolans verklighet – i detta fallet om elevernas delaktighet i skolans arbete och lärande – innan du vill leka provokatör.
Ditt exempel om Lomma Beach verkar inte särskilt realistiskt och är heller inte ett typiskt exempel på elevinflytande i svenska skolor. Det vore mycket roligare att få läsa en utveckling av meningen ”Men det ligger lika stora faror i ett ”överdemokratiskt” samhälle som i ett samhälle med bristande demokrati.”?
Både under mina 30 år som arbetsgivare, och under min tid inom politiken, har jag lärt mig att det finns en övertro på ”att rösta om saken”. Ofta ges inte tillräckligt tid för att reflektera över om frågan är rätt ställd, tid att fundera över konsekvenserna, och tid att hitta kompromisser eller konsensus. Att alltför snabbt lyfta upp hastigt framkastade förslag till röstning är inte demokrati. Det finns då också en risk att bra minoritetsförslag blir onödigt brutalt överkörda. Respektfull hänsyn till minoriteter är en självklarhet i ett samhälle som ska kalla sig demokratiskt. Allt detta missar man i när man för snabbt går till röstning.
Jag ser också att många ungdomar kommer ut på arbetsmarknaden i tron att alla arbetsplatser fungerar som en ideell förening där varje person har en röst. Det kan ibland bli ett smärtsamt uppvaknande när man upptäcker att det inte är så.
Ordvalet ”överdemokrati” var kanske lite illa valt. Jag kanske i stället skulle kallat det ”pseudodemokrati”.
När jag söker på liberalism på Folkpartiets hemsida kan jag läsa ”Målet för Folkpartiets politiska förslag är att var och en av oss ska ha frihet och möjlighet att förverkliga våra drömmar om ett gott liv.” Där står också ”Vi tror på människors förnuft och samvete. Politiken ska riva hinder och skapa förutsättningar – inte bestämma hur vi ska leva våra liv. Det personliga ansvaret kan aldrig ersättas av politiska beslut”.
När jag läser ”Bort med elevinflytande” på din blogg som utger sig för att handla om liberal skolpolitik ur ett lundaperspektiv undrar jag om Lunds elever inte räknas som människor?
Läs gärna http://www.sydsvenskan.se/lund/article1560104/Elever-avvisar-forslag-om-mindre-inflytande.html och fundera på vad eleverna Oskar Lindqvist, Markus Aldén och Peter Sergo säger. De vill ha lärare som leder undervisningen med demokratiska arbetssätt. De tycker att de lär sig bättre om de har inflytande över skolarbetet. Dessa tre elever vill ta ansvar och läraren tror på deras förnuft.
Jag tycker att du, som liberal skolpolitiker i Lund, borde vara lite stolt över alla elever med kunskaper om hur de utvecklas och alla duktiga lärare som både kan väcka elevers inre motivation till lärande och lära ut. Gör politik av detta istället. Om du menar allvar med att du vill vara med och utveckla arbetsformerna i skolan tycker jag att du ska lyfta goda exempel, visa att du tror på demokrati och ge oss som arbetar i skolan lite arbetsglädje. Du kan kalla det entreprenöriellt lärande om du vill sätta en Folkpartistisk prägel på det hela.
Ordföranden för Folkpartiet Liberalernas lokalavdelning i Lund, Staffan Bolin, har kommenterat mitt blogginlägg här:
http://www.folkpartiet.se/Folkpartiet-nara-dig/Skane-lan/Kommuner/Lund/Politiker-i-Lunds-namnder-och-bolag/staffan-bolin/ordforanden-har-ordet/elevinflytande-ar-bra-om-det-sker-med-fornuft/
Hej!
En intressant infallsvinkel som ligger väl i linje med vad t.ex. liberalen Jan Björklund förespråkar. Men för att detta ska bli trovärdigt behöver Folkpartiet revidera kursplaner och läroplaner så att dess kunskaps-, människo- och samhällssyn överensstämmer med vad ni förespråkar. Att som i Lgr 11 t.ex. uppmana lärarna att diskutera kunskapsbegreppet och vad som är viktig kunskap fungerar om lärarna, likt läkarna, har ett reelltt inflytande på dessa definitioner och prioriteringar, men det har de inte. Och det samma gäller elevernas inflytande.
Det kanske är först utanför utbildningen som eleverna får lära sig demokrati och olika sätt att påverka och förändra sin omgivning.